i drömmars land..
3kommentarer
...befinner jag mig i nu.. tänker på plugg, skola, jobb m.m.
Detta inlägg blev lite deppigt, vill du inte läsa depp, så sluta här.. tyck för all del i världen inte synd om mig.. men har du några goda råd, så tar jag tacksamt emot dem.
Kan känna att det vore så skönt att jobba... att få en rutin i vardagen.. att skapa något, att sträva att nå högre.. men ja vet att man inte nöjer sig.. när man väl jobbar, och har inrutade scheman så vill ma istället ha flyktiga scheman.. som ändrar sig från vecka till vecka o från dag till dag.
Just nu är det början på 2 tunga kurser... den ena har jag nästan (men bara nästan) gett upp. 1 vecka ha gått sedan vi började uppgifterna i den, jag minns det som igår... min frustration över att jag inte förstår, och inte klarar... frustrationen som blev ilska, som gjorde mig ledsen..
Gråten kom som ett brev på posten.. mammas röst och hjälpsamma ord var väl behövda.. kände mig som en 3-åring som ramlat... och had så ont.
Men nej, 23 år gammal.. och jag blir ledsen när det inte går på räls... känslan igår var densamma.. jag höll tårarna tillbaka... Varför??
-har jag inte mer stake än så.. bli så ledsen att jag börjar gråta.. jag är annars inte den som så lätt gråter.. ska det va såhär, ska jag inte fixa saker och ting. Är det tron på mig själv jag gråter för.. nej, det tror jag inte... Tror låter ju inte så starkt och upplyftande.
Jag ska tamejfan fixa skiten, det intalade jag mig idag.. men så kom tankarna och flaxade...om hur skönt det vore va att slippa skiten o springa rakt in i arbetslivet, till det perfekt jobbet... härliga arbetskamrater, schyssta luncher o after works, ett hem att njuta i, en lön som känns kanon... ahhhh.
Nog om drömmarna.. men en liten rutin bör jjag nog försöka skapa mig, för idag försov jag mig. vaknade 8.16, och min föreläsn började 8.15...jahaja, tänkte jag.
Det var dock inte bara jag som försovit mig, läraren had misstagit sig, så det blev ingen föreläsn, tur hade man denna gången.
nu blir det att kila, programmering står på tur... o ja ska va starkt o fixa de..
en outfit för dagen blev denna:
Detta inlägg blev lite deppigt, vill du inte läsa depp, så sluta här.. tyck för all del i världen inte synd om mig.. men har du några goda råd, så tar jag tacksamt emot dem.
Kan känna att det vore så skönt att jobba... att få en rutin i vardagen.. att skapa något, att sträva att nå högre.. men ja vet att man inte nöjer sig.. när man väl jobbar, och har inrutade scheman så vill ma istället ha flyktiga scheman.. som ändrar sig från vecka till vecka o från dag till dag.
Just nu är det början på 2 tunga kurser... den ena har jag nästan (men bara nästan) gett upp. 1 vecka ha gått sedan vi började uppgifterna i den, jag minns det som igår... min frustration över att jag inte förstår, och inte klarar... frustrationen som blev ilska, som gjorde mig ledsen..
Gråten kom som ett brev på posten.. mammas röst och hjälpsamma ord var väl behövda.. kände mig som en 3-åring som ramlat... och had så ont.
Men nej, 23 år gammal.. och jag blir ledsen när det inte går på räls... känslan igår var densamma.. jag höll tårarna tillbaka... Varför??
-har jag inte mer stake än så.. bli så ledsen att jag börjar gråta.. jag är annars inte den som så lätt gråter.. ska det va såhär, ska jag inte fixa saker och ting. Är det tron på mig själv jag gråter för.. nej, det tror jag inte... Tror låter ju inte så starkt och upplyftande.
Jag ska tamejfan fixa skiten, det intalade jag mig idag.. men så kom tankarna och flaxade...om hur skönt det vore va att slippa skiten o springa rakt in i arbetslivet, till det perfekt jobbet... härliga arbetskamrater, schyssta luncher o after works, ett hem att njuta i, en lön som känns kanon... ahhhh.
Nog om drömmarna.. men en liten rutin bör jjag nog försöka skapa mig, för idag försov jag mig. vaknade 8.16, och min föreläsn började 8.15...jahaja, tänkte jag.
Det var dock inte bara jag som försovit mig, läraren had misstagit sig, så det blev ingen föreläsn, tur hade man denna gången.
nu blir det att kila, programmering står på tur... o ja ska va starkt o fixa de..
en outfit för dagen blev denna:
3 kommentarer
annie
11 Sep 2008 17:19
Beby man har såna dagar. Jag hade en sån igår. Jag kunde inte sluta gråta. Hulkade som ett barn. Men såna dagar behövs också. Ut med skiten.
Puss min vän/ Annie
annie
11 Sep 2008 17:19
Beby man har såna dagar. Jag hade en sån igår. Jag kunde inte sluta gråta. Hulkade som ett barn. Men såna dagar behövs också. Ut med skiten.
Puss min vän/ Annie
iDA
12 Sep 2008 20:57
Emelie, jag har väl inga tips så men jag kan bara säga att jag vet hur du känner dig. Jag hade många sånna stunder när jag pluggade! Men du e grym du klarar det här!!! Kramar om dig
Kommentera